Camiillaa

Idag har vi gjort en tur till Mora med Andreas, Jezzica och Willmo. Var lite nervös för hur det skulle gå att ha med sig Liam, men han har varit helt underbar idag! Sovit så snällt i vagnen och sa bara till en sväng när han var hungrig. Är så stolt över honom! Han har blivit extremt bortskämd idag. Fem tröjor och tre par byxor. Även ett babygym och en kudde. Kenny shoppade en skjorta, en tröja och en parfym till sig själv. Jag, en tröja, en skjorta och ett skärp. Så lite smått och gott på Dollar store. Massa tvättlappar och blöjor på Willys, (betydligt billigare där än här i Malung). Så det har blivit en riktigt spenderardag, men vi tyckte att vi var värda det. Kommer ju inte iväg särskilt ofta på något så bäst att passa på. I morgon kanske vi åker till Dala- JÄrna på Marie Memorial Race. Beror på hur vädret är.

Nu sitter vi och kikar på Kristallen och Liam ligger utslagen här i soffan.
Önskar er alla en trevlig helg!!

Har börjat med två inlägg som jag aldrig postat, så kanske dags för ett nu? Har världens idétorka på vad jag ska skriva. Gör ju inget annat än att umgås med Liam om dagarna så det kanske blir något tjatigt att läsa om ;) Har iallafall kommit ut och umgåtts lite med andra nu och det är superskönt! Man blir lätt lite galen när man sitter inne i lägenheten hela dagarna. Nästan så att jag aldrig vill åka hem igen när jag är ute på något ;) Haha, men nu kanske vi inte ska bo här så länge till. Idag ska vi se på hus. Yes box, underbara hus! Haha, nej jag vet inte om det är så underbart, ett riktigt renoveringsobjekt, men tar man lite i taget så blir det toppen. Om vi nu ens får köpa ett hus. Nåja, vi ska kolla läget iallafall.

Igår var vi på bvc. Eftersom Kenny börjat på nytt jobb och inte kunde vara med igår fick mammi hoppa in som reserv istället. Liam har ju varit förkyld i några dagar och även låtit hes när han skrikit. Men förkylningen var på väg att gå över och att han låter hes är nog bara för att han känner sig lite ömklig när han är lite sjuk. För det var inget slem i lungorna. Han har vuxit rejält också. 4510 gram väger han. 440 gram på 10 dagar, det är inte fy skam. Och 56,5 cm. 2 cm längre på 10 dagar. Så fort han växer, skrutten. Och stark är han också. Nu har han fått sova i spjälsängen i tre nätter och det fungerar superbra. Skönt att ha lite mer space över till sig själv i sängen, plus att han sover mycket bättre ensam.

Ja, hörreni, livet är fint och vi tar varje dag som den kommer. Härligt!

Nu ska jag smygkika på min fina son när han ligger och sussar och sen ska jag fixa upp lite nya gardiner. Om en halvtimme börjar Våra bästa år och det kan jag ju bara inte missa. :P

Pusshej

Här sitter jag och lillfisen ligger bredvid och sover. Idag är han supersnygg i hängselbyxorna han fick av mormor och morfar. Trodde inte att han skulle kunna ha dom än på ett tag då det är storlek 62. Men killen växer ju så det knakar! Ska till bvc igen på torsdag, så det ska bli kul att se vad han väger då. Jag gissar på över 4400 g ;)

Ikväll ska vi på ljusparty till mamsen. Skönt att komma ut och träffa lite folk. Hoppas Jezzica kan hänga på också. Ska även försöka komma ut på en promenad. Såg ju ganska lovande ut med sol där ett tag, men det gick såklart över. Jaja, man ska inte klaga.

Nu är det snart Våra bästa år. Fatta att serien har överlevt i över 30 år! Helt sjukt.

Pusshej

Sov ännu en dag till 10. Så underbart skönt. Han vaknar ungefär en gång per natt och så en gång tidigt på morgonen för lite mat, men sen sover han som en stock. Jätteduktig kille! I natt var Max jättenyfiken på Liam. Han låg med huvudet på kanten av hans liggdel och bara tittade på honom. Han var på väg att känna lite på honom med tassen, men då sa jag ifrån och han fortsatte att bara ligga och titta på honom. I morse smög han sig upp mot Liam som låg bredvid Kenny och la sig bredvid och låg och tittade. Snälla misse och vovve, det går såå mycket bättre än vad vi förväntat oss! Snart ska vi nog börja låta Liam sova i spjälsängen. Och vi funderar på att ha djurfritt i sovrummet på nätterna. Men då vet jag en hund som kommer bli olycklig och sitta utanför dörren hela natten och en katt som kommer jama tills vi släpper in honom. Nåja, dom vänjer sig kanske med tiden.

Nu ligger Liam i sängen och sover. Han fick ta ett bad i morse. Hade tvättat honom och skulle precis börja smörja in honom med Locobase när han kissade ned precis allt på skötbordet. Så det fick bli ett bad. Så mysigt så att plaska i vattnet, men mindre roligt att komma upp ur det varma vattnet.

Hoppas att stormen ska lägga sig så vi kan ta en promenad idag också. Så skönt och välbehövligt att komma ut ur lägenheten. Är så jäkla tråkigt att sitta här hela dagarna.

Förresten så skickade jag in massa bilder för framkallning i förrgår. Beställde även fyra förstoringar som vi ska rama in. Kommer bli superfint :) Sen ska vi även beställa tid hos Ida Melinför fotografering. Men vi väntar några månader till så han hinner bli lite större :)

Nu ska jag trösta lillen som vaknat.

Tog en långpromenad idag, hur skönt som helst att komma ut och röra på sig! Får ju inte börja träna förren man varit på efterkontroll hos bm och det är vanligtvis mella 6-8 veckor efter förlossningen. Man får inte ens göra en sketen sit-ups eftersom alla ligament osv ska dra ihop sig igen och det kan störa så att det kanske inte alls drar ihop sig. Ja, ungefär så har det stått när jag googlat ;) Men promenera kan man göra och det ska vi göra i morgon ocklså om det inte regnar.

Varit hos mamma och pappa och ätit pappas goda pizza. Pillan och Macken var också där, men ingen bror för han höll tydligen till i Äppelbo. Kom hem runt nio och då var det bara att slänga sig i soffan och mata lillfisen och Kenny fick servera blåbärspaj till mig ;)

Nu är det dags för sängen, kanske orkar vi se en film eller kanske inte. Jag somnar väl garanterat. Liam sover sedan länge, men jag antar att det snart är dags för lite nattmål för hans del, om någon timme eller så.

Godnatt då kära ni.

Nu är det skärpning. Kom inte ut alls idag. Men i morgon ska vi ut på promenad. Synd att hösten redan är här. Det är riktigt kyligt i luften, men uppfriskande och jag längtar lite till hösten. Olikt mig!

Ska mysa med mina bästa och sen blir det sängen. Har redan hunnit med en powernap framför teven och känner att tröttheten börjar slå till igen. Det är omöjligt för mig att hålla mig vaken, spelar ingen roll hur mycket jag sovit under natten eller dagen. Och idag fick vi sova till kl 10! Bara upp en gång vid halv fem och matade lillkillen och sedan ett mellanmål vid sju ungefär. Han vaknade och gnydde lite vid halv nio igen, men nöjde sig med nappen och så vips så vaknade vi vid tio, utvilade och glada.

Fortsatt trevlig kväll :)

Jag och Liam slappar i soffan. Han försöker styla med nappen, men tappar den varannan sekund så han blir skitförbannad. Han har liksom en sak att hålla reda på och det är den där nappen. Men det går inge vidare ;) Själv ska jag kolla upp och jämföra olika försäkringar. Vi måste ju försäkra det allra finaste vi har! 

Vad har vi gjort den senaste tiden då? Jo, i måndags var Jezzica, Andreas, Willmo, Frida och Mikael här på grillning. Supertrevligt! Tidigare på dagen var vi på bvc-besök och mätte och vägde och hela baletten. Han vägde då stadiga 4070 gram och var 54,5 cm lång. Helt otroligt hur snabbt dom växer. Gosefisen är en stor kille nu!

Resten av veckan har vi umgåtts med Jezzica och Andreas och Sandra och Christer. Igår var vi hem till dom sistnämnda på supergod mat och underbar efterrätt. Så nu ska vi hitta en dag när vi kan bjuda tillbaka.

Liam har varit fruktansvärt täppt i näsan i två dagar nu. Men har fått lite tips på vad man kan göra för att underlätta och det funkar bra. Jag hoppas att det ska gå över snart. Igår kunde han knappt äta stackaren. Fick knappt någon luft och blev rädd och ledsen. Men idag är det bättre som tur är.

Idag ska vi ta en tur med vagnen och Leo. Vill gå förbi kyrkogården och visa upp Liam för Ellinor. Hon skulle ha varit så glad över honom. Vi som planerade långa promenader med honom och Flisan. Känns fortfarande ofattbart att hon är borta. Kommer aldrig att förstå. Du fattas oss kära vän. Vill höra ditt skratt och ditt "meeeeen guuud". Saknar dig sjukt mycket.

//

Liam är född torsdagen den 23 juli. Redan på onsdag morgon kände jag att det var på gång. Hade en teckenblödning. Ringde min kusin som tyckte att jag kunde ringa till Falun, så det gjorde jag. (Anna trodde för övrigt att jag ringde för att tala om att jag redan fått). Men iallafall, barnmorskan jag pratade med sa att det kunde ta några dagar till innan det skulle hända något så jag gick och la mig igen. Hade väldiga sammandragningar hela dagen och tog tid på värkarna. Var allt mellan 6 min till 20 min. Så det var ju inget att hojta om direkt.

På kvällen blev det dock värre. Men fortfarande inga regelbundna värkar.
Natten innan hade jag knappt sovit en blund. Vilket också kan vara ett tecken på att det är på gång. Andra natten likadant. Lyckades dock somna mellan två värkar och sov en timme. När jag vaknade kändes det dubbelt så mycket som innan och jag klockade värkarna. 5-6 min mellan. Ringde Falun, men fick höra att eftersom det är första barnet så kan det ta flera timmar. Så jag skulle lägga mig i badet och se om det lindrades något.

Så jag tog ett bad, men inte fan lindrade det något. Då var kl runt 7.30 - 8.00. Klev upp igen och kollade så jag hade packat allt. Som tur var hade Kenny packat sina grejer kvällen innan. Runt 9 stod jag inte ut längre. Försökte väcka Kenny, men han blev nästan irriterad på mig. "Men du måste gå upp och duscha. Vi måste nog åka snart". Guuud, han fattade ju inget! Ringde till mamma och sa att vi nog skulle åka in idag. Så hon kom förbi och hjälpte oss att packa in i bilen och tog med sig Leo hem. (Hade äntligen fått upp Kenny). Det gjorde fruktansvärt ont och jag gruvade mig för den drygt två timmar långa bilresan. Men faktiskt så gick det riktigt bra. Kenny försökte tvinga i mig frukost, lite yoghurt och en tugga av smörgåsen var det enda som gick ner. Mådde mest illa och var tvungen att koncentrera mig på att andas igenom värkarna.

Ringde till Kennys mamma och pappa och sa att vi var på väg. Glömde säga till Anette att hon inte fick nämna det för någon, så tydligen stod det på facebook ;) Men då hade vi redan kommit fram och slagit av mobilerna så vi slapp se alla tjatsms om att folk hört att vi åkt och undrade hur det gått ;)

Runt halv ett var vi framme vid förlossningsavdelningen. Jag vill inte gå ur själv vid entrén så vi parkerade bilen och jag fick gå en liten bit. Kändes nästan som att allt gick över och jag tänkte bara hur pinsamt det skulle bli när vi väl fick komma in.

Möttes av en jättetrevlig undersköterska som visade oss in till förlossningsrummet. Vi kom mitt i personalbytet så det blev rätt många ansikten att lära känna direkt, men dom var supertrevliga allihopa, utom uskan som bytte av den trevliga som mötte oss i dörren. Min barnmorska var dock helt underbar! Kunde inte fått någon bättre. Satte ctg direkt och hon sa att det syntes att värkarna var väldigt kraftiga och hon såg på mig att jag var tvungen att gå in i mig själv rejält för att klara av dom. Åh, vilken lättnad. Det är väl den enda gången man hoppats på att man ska ha riktigt ont ;) Jag trodde att jag var en riktig vekling som hade lite fjuttvärkar bara. Men inte. Var ju inte så att man dog av smärtan. Och smärta och smärta. Det känns mer som kraftig mensvärk. Senare blev det mer som riktig magknip. Men fortfarande inget man inte kan ta sig igenom.

Efter någon timme blev jag undersökt och var öppen 5 cm. Plus att hon kände huvudet. Det var lättnad nr 2. Då visste jag säkert att jag inte skulle bli hemskickad ;)

Jag sa att jag inte ville ha någon bedövning, men barnmorskan frågade om jag var intresserad av att vara med i en studie om akupunktur. Det kunde jag väl ställa upp på och jag fick nålar med elekricitet. Man skule öka intensiteten med en dosa där man vred upp styrkan när värkarna kom. Så Kenny fick sitta och trycka när jag sa till. Men jag kan inte påstå att det hjälpte särskilt mycket. Det tog bort smärtan i magen, men då kände jag den 10 gånger värre i ryggen istället. Var bara glad när hon tog bort nålarna. Fick testa lustgasen istället och det var inge vidare. Trodde att jag skulle säga något kul efter att ha läst alla andras förlossningsberättelser, men jag flög aldrig runt på rosa moln eller var någon annanstans än i den obekväma sjukhussängen med jätteont, plus att jag mådde superilla av den. Kenny fick sitta med en spypåse under tiden, men den behövdes som tur inte. Tänk er en fylla och så är ni precis på gränsen mellan att vara på topp eller bli superdålig. Den gränsen balanserade jag på mest hela tiden. Men den hjälpte nog litegrann.

Fick sätta en elektrod på huvudet på bebis för våra pulsar gick ihop på ctg:n så det var svårt att urskilja hans. Då gick vattnet och jag var öppen 9 cm. Den sista cm är den jobbigaste kan jag lova!! Fy sjutton så dåligt jag mådde. Men Kenny och barnmorskan var helt underbara. Kenny satt och höll min hand under hela tiden och hjälpte mig att dricka och baddade mitt ansikte. Han masserade ryggen (herregud så ont det gjorde i ryggen) och talade om hur duktig jag var hela tiden. Själv låg jag mest och funderade på om jag skulle hoppa ut genom fönstret så slapp jag genomlida detta något mer. Men så tänkte jag att hade jag stått ut såhär länge kunde jag lika gärna gå hela vägen. Om någon timme skulle det säkerligen vara klart och jag laddade som bara den för att krysta ut ungen!

Helt sjukt att kroppen känner själv när man ska börja krysta. Det var liksom inget jag kunde hejda. Hade så sjukt ont i ryggen så dom fällde upp sängen så jag fick hänga över huvudändan. Men jag blev istället helt matt i benen så fick lägga mig på sidan en stund. Det funkade inte alls så jag la mig på rygg. Var lite kämpigt eftersom jag inte kunde krysta hela värkarna då min rygg kändes som att den skulle gå av och det värsta av allt: Jag fick ju sendrag i höfterna och låren precis hela tiden! Haha, hade jag inte haft så ont så hade jag skrattat åt mig själv. Barnmorskan stod med ett ben och stretchade och en undersköterna stod med andra benet. Tur att jag förbjöd Kenny att ta kort på eländet. Och hela tiden sa barnmorskan att nu hände det grejer, nu kommer den. Det kom väl ingen unge! Var så förbannad och tog i allt jag kunde och sket i rygghelvetet. Jag som trodde att jag skulle vara så pryd och blyg och inte våga göra ett knyst ifrån mig skrek och svor. (Fast Kenny har sagt i efterhand att det inte var så farligt ändå). Och till sist sa barnmorskan: "En gång till sen är den ute". Det kände som en evighet innan nästa värk kom. Men hon höll vad hon lovade och efter 50 minuters,18.33 kom en blå, låååång bebis ut. Ingen sa först vad det var för något så när jag såg en liten blå snopp så blev jag överlycklig! Jag som helt tiden trott att det skulle vara en liten flicka som låg där inne och varit rädd för att jag skulle bli besviken om det var en pojke. Aldrig att jag skulle kunna bli besviken över min lilla smurf! Han fick ligga på mitt bröst och värma sig. Världens fulaste lilla mössa hade han på sig och han skrek och skrek och skrek. Stackaren. Själv var jag också helt slut och Kenny var stolt som en tupp! Så tyckte Liam att det var dags att kissa, så han kissade på mammas mage. Och sedan en gång till i barnmorskans öra när hon skulle lyfta upp honom. Moderkakan kom bara några minuter efter Liam. Och den var hel. Haha, hade läst skräckhistorier om hur dom var tvungna att köra upp en näve för att gräva runt efter alla delar om den mot all förmodan skulle vara trasig.

Liam fick ligga hos mig i över en timme innan dom tog honom för att göra rutinundersökningen. Kenny fick vara med och sätta på honom blöja osv och sedan fick vi honom i den lilla vagnsängen. Blev undersökt (jag alltså) och barnmorskan konstaterade att jag inte spruckit något alls och slapp sy. Det var verkligen också något som jag gruvat mig för.

Fick jätteberöm av barnmorskan och av Kenny. Dom hade verkligen stor del i att det gick så himla bra. Kenny var helt underbar och jag kände mig hela tiden trygg och blev påhejad av både honom och av barnmorskan.

Vet att man innan gruvar sig väldigt mycket för allt innan, men jag struntade i att lyssna på alla avskräckande historier och läste bara positiva förlossningsberättelser på nätet. Klart att jag visste att det skulle göra ont, men jag var helt säker på att jag skulle klara det utan bedövning och jag hade ju rätt! (Akupunkturen räknas inte, för den hjälpte föga och jag hade struntat i den om hon inte frågat om jag ville vara med i studien). Och det är sant att man glömmer bort smärtan. Kanske inte direkt barnet är ute, men dagen efter att jag jättesvårt att komma ihåg exakt hur ont det gjorde. Och nu känns det väldigt avlägset. Känns knappt som att jag varit med om det alls. Det var storken som kom med Liam ;)

Men nu kära vänner har ni fått en någorlunda förlossningsberättelse.

Liam var så himla snäll igår kväll så jag såg fram emot en natt med mycket sömn. Jo tjena. Kl 3 vaknade skrutten och var hungrig. Fick mat och ny blöja. La honom igen och han låg och tittade och verkade nöjd, gäspade då och då. En timme senare låg han fortfarande vaken, men började gnälla lite och fick hicka. Bajsade, så vi fick byta blöja igen och när han ligger på skötbordet kommer världens kaskad av kräks. Lyfter upp honom och han kräks över hela mig och golvet. Jättemysigt verkligen. Men han blir nöjd och hungrig igen, så efter att ha torkat bort allt och något sånär fått oss rena så får han mat igen och somnar nöjd.

Får inte sova särskilt länge efter det eftersom Kennys alarm går igång. Så får tjata på honom ett bra tag innan han orkar ta sig upp. Såklart vaknar Liam en halvtimme efter att Kenny åkt så det var bara att öppna mjölkfabriken. Vi lyckades somna igen och kl 9 vaknar jag och känner att jag kanske borde duscha efter spykalaset i natt. Hinner till och med äta frukost innan han vaknar!

Myser en stund framför teven. Pappa Kenny hör av sig och vill att vi kommer till Lyran så han får visa upp sin ögonsten. Svärfar kommer förbi en sväng för att snosa bebis. Han talade även varmt om ett nytt rengöringsmedel som det blir skinande rent utav (han kom förbi senare och lämnade en flaska). ;)

Tog en vagnpromenad till Lyran så fick personalen beundra vårt lilla mirakel och så kom vi hem lagom till att regnet började falla. Nu ligger Liam och sover i vagnen och jag ska laga mat. Kokt torsk med potatis och äggsås. Äggsås är inte riktigt min grej, är värdelös på att göra såser. Men ska göra ett tappert försök. För det är ju hur gott som helst!

I eftermiddag blir det en tur ut till Vallsjön för att hälsa på mormor och morfar a.k.a gammelmormor och gammelmorfar. Blir säkert gott fika och jag hoppas på en varm och skön brasa ute i stugan!

Så mycket som händer idag, lika igår. Var rena julafton här när Kennys faster med familj kom med massa paket och lyckönskningar :) Fick även världens finaste present av Jenna. Ni är så fina allihopa som kommer med fina presenter och fina sms :) Vi uppskattar verkligen allt!

Nu ska jag passa på att laga mat medan lilleman sover.

Trevlig helg :)


Svärmor kom och tog lite bilder på oss igår som vi ska skicka in till tidningen.

Hade inte tänkt skriva någon här.. Eller alls överhuvudtaget :) Men om ni ber om det så ska ni väl få en också! :) Kan vara roligt att ha till senare eftersom jag tycks glömma lite i taget hela tiden. Ska spåna lite under dagen så får vi se om det kommer en ikväll!

Ser mig inte som en mamma direkt. Liam är med min underbara kompis som jag inte kan leva utan ;) Men nu har vi haft två ganska tuffa dagar. Igår fick jag sitta med honom i famnen konstant tills Kenny kom hem från jobbet och fick ta över. Lika idag. Men han sover toppenbra på nätterna. Det är på dagarna han inte riktigt vet vad han vill. Eller jo, han vill ju mysa mysa mysa. Och det vill ju jag med såklart. Men det är faktiskt inte så kul att ligga i sängen eller soffan en hel dag, trots att man har världens goaste bebis! Nu har han lyckats somna på sin filt i sängen, så jag ska strax försöka smyga iväg och dona lite. Vi fick ju vår nya tv (äntligen) för några dagar sedan och det ligger skräp lite hur som helst i lägenheten efter uppackningen eftersom vi inte haft tid till att städa. Och det får gärna vara rent och snyggt innan helgen.

Japp, så till eldprovet. Få se om han fortsätter sussa gott efter att världens smidigaste människa tagit sig ur sängen....


Jag och skrutt (mitt i en gäsp) igår.

Igår kom vår nya tv, äntligen! Så Liam tyckte att det var mysigt att vara vaken med oss och se Beck-filmen som gick på fyran ;) Men sen sov han till 5 så han var nog ordentligt trött. Det kan man säga att jag också är. Försökte somna en stund nu när han sover, men helt omöjligt. Tänkte att jag skulle klicka lite på datorn så jag blir sömnig. Börjar funka...

Ska till jobbet och hälsa på idag. Vet inte om jag ska ta bilen (som vi för övrigt funderar på att sälja eller byta in) eller om jag ska ta en promenad med vagnen. Få se hur pigga vi är och om Liam har någon tendens till att bli förbannad. Då är det inte roligt att vara flera km från hemma ;)

Ojoj, nu sätter tröttheten in. Ska sova en stund.

Tjing!

Jag skulle nog passa perfekt som heltidshemmafru. Nog för att det låter rätt tråkigt, men idag har jag lyckats riktigt bra må jag säga. Halv 6 vaknade Liam och var hungrig. Sedan var han hur nöjd som helst och låg och tittade på sin pappa som låg och drog sig. Jag duschade och tog en välbehövlig promenad med Leo. Fixade frukost när jag kom hem och så åt vi tillsammans (inte ofta det händer innan kl 7 en morgon!). Vinkade av Kenny och fixade i ordning bebis och nu ligger vi och vilar i sängen. Eller ja, han sover och jag vilar. Har haft lite ångest över att Kenny skulle börja jobba igen, men vi tycks ju fixa detta alldeles utmärkt. :)

Idag ska Krickan komma på besök. Ingen från jobbet har ju träffat lillprinsen ännu. Men jag kommer ju inte ha särskilt mycket att göra i veckan så vi ska ta oss en tur till Rubba någon dag.

Jag som trodde att det skulle bli fint väder idag... Gråare än såhär blir det nog inte! Dags att inse fakta, hösten är här...

//